Vill Brukarföreningen tysta ner oliktänkande!?

Jag har inte skrivit på den här bloggen på ett tag. Detta beror på flera anledningar. Dels tidsbrist, men även för att det var väldigt obehagligt att bli utsatt för attacker från Brukarföreningen och dess allierade, när jag skrev om hur jag uppfattade Brukarföreningens seminarium förra året, och om mina åsikter kring behandling med metadon och subutex.

Det gick så långt att de till och med kontaktade SocialAktion, som hade publicerat min bloggtext, och försökte tysta ner mig den vägen.
http://socialaktion.nu/de-tre-musketorerna-drar-svard-i-metadonkonflikten/

Men nu kan jag inte hålla tyst längre, för nu är jag jäkligt förbannad helt enkelt. Förbannad på Brukarföreningen och dess metoder att försöka tysta de röster som är kritiska. Förbannad för att Brukarföreningen oftast får framföra sina åsikter oemotsagda. Förbannad för att Brukarföreningen tror att de besitter en sanning kring vad missbruk och beroende är, och att de anser att de är de enda som ska få uttala sig i detta ämne. Alla andra ska tystas.

Och nu är de igång igen. Återigen använder de sig av samma taktik för att försöka tysta ner de som ger en annorlunda bild av missbrukare än den de själva vill ge. Denna gång gäller det återigen ett inslag i SVTs regionala Stockholmsnyheter som heter ”ABC”. De har nämligen gjort en reportageserie som man kallat ”ABC granskar missbrukarvården” och som inte gillas av Brukarföreningen.
Här kan du se ett av dessa inslag:
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/har-erbjuds-svt-s-reporter-kopa-subutex-igen

Den här gången har man skickat ut ett pressmeddelande, där man låter påskina att Brukarföreningen är de enda företrädarna för alla narkomaner i Stockholm. Man uttrycker det så här:
”I Stockholm finns en förening, med 1569 medlemmar, som organiserar människor i beroende och beroendevårdens patienter (speciellt underhållsbehandling för opiatberoende). Vi är Svenska Brukarföreningens största lokalförening: Stockholms Brukarförening.”

Efter många år i eget missbruk och efter att ha utbildat mig till alkohol- och drogterapeut har jag träffat massor, jag vill nog säga tusentals, narkomaner som har en helt annan syn på vad missbruk är. Som har en helt annan insikt, och som själva är bevis på att man kan ta sig ur sitt missbruk utan metadon, subutex eller andra ersättningsdroger. Har inte de också rätt att ge sin syn, att berätta sina historier?

Men Brukarföreningen nöjer sig inte med detta. Man till och med ifrågasätter alla andra människors rätt att uttrycka sin åsikt. Så här skriver man:
”Vi ifrågasätter starkt att anhörigorganisationer och politiker får definiera vilka vi (narkomanerna) är, hur våra liv ser ut och vad vi behöver.”

Vad är detta om inte censur och åsiktsförtryck. Varför skulle inte andra än Brukarföreningen få säga vad man tycker? Kan inte andra människor än Brukarföreningen ha viktiga kunskaper om missbruk och beroende? Har inte många anhöriga viktiga erfarenheter och kunskaper att dela med sig av? Varför har då Brukarföreningen själva en förening som heter ”Svenska Brukarföreningen Anhöriga” och varför har de en annan förening som heter ”Svenska Brukarföreningens Vänner”?

Och varför får inte media ge en annan bild än den som Brukarföreningen vill ge? Har vi inte fortfarande pressfrihet i detta land? Vad är Brukarföreningen rädda för!?

Men det allra mest obehagliga i deras taktik är att de riktar in sig på enskilda individer. Istället för att bemöta kritiken på ett vuxet sätt så försöker man misskreditera en enskild person. I detta fall riktar man in sig på journalisten som gjorde reportaget i ”ABC”. Så här avslutar man sitt pressmeddelande:
”Vi kan inte låta bli att undra om undlåtenheten att kontakta brukarnas egen förening beror på att vi fått reportern, Anna-Klara Bankel, fälld för ett inslag då hon i vintras hängde ut en av våra medlemmar i tv som läkemedelslangare.”

Man försöker med andra ord att få det till att journalisten har gjort detta som någon slags personlig hämnd. Att hon har en slags dold agenda. Man bortser helt ifrån att reportageserien är gjorda av redaktionen på de regionala nyheterna. Ytterst obehagligt med sådana personangrepp!

Men vad det till syvende och sist handlar om är att Brukarföreningen genom diverse härskartekniker försöker tysta ner åsikter och röster som har annan åsikt än dem själva. Och visst lyckas man ibland. Men det kommer aldrig att gå helt. Vi är alldeles för många som tycker annorlunda.

Här kan du läsa hela pressmeddelandet om du vill:
http://www.svenskabrukarforeningen.se/node/6880

18 tankar om “Vill Brukarföreningen tysta ner oliktänkande!?

  1. Bra skrivet Peter! Som vanligt:-) Hoppas att fler reagerar, för det är ju obehagliga metoder de använder för att tysta ner oss andra. Jag delar de på FB bland annat. Kram Malin

    Skickat från min iPhone

      • Hej Peter!
        Apropå att tysta oliktänkande; Varför publicerar Du inte kommentarerna som du fått – som inte håller med dig i sak?
        Mina kommentarer har alltid publicerats tämligen omgående -men så är det verkligen inte för åtminstone tre andra kommentatorer som invänder mot det Du skriver i Din blogg. När får vi se dem?
        Mvh
        Christina Paulsrud

      • Hej igen Christina, här får du mina slutord:

        Jag har ett heltidsjobb och jag har ett eget liv. Jag väljer själv när jag har tid och lust att skriva och debattera. Jag väljer själv om vad, och med vem jag vill debattera. Jag väljer själv vilka jag vill bjuda in i mitt vardagsrum.

        Det har kommit ett par, tre, kommentarer som jag inte valt att lägga upp. Ett har varit ett rent personangrepp. Ett par andra har jag inte lagt ut för att jag inte vill gå in i personlig polemik med någon. Min kritik som jag har, är riktad mot Svenska Brukarföreningen, den är inte riktad mot enskilda personer. Dig Christina ser jag som en företrädare för just den föreningen. Jag har inte attackerat några enskilda personer, varken dig Christina eller någon annan, vilket jag fortfarande anser att Brukarföreningen gör.

        Jag har flera vänner som tagit hjälp av substitutionsmediciner och jag har jobbat med sådana klienter i flera år. Jag har sett några som har haft hjälp av detta men jag har tyvärr också sett många som stjälpts av detta. Det är min erfarenhet.

        Jag önskar alla medlemmar i Svenska Brukarföreningen ett gott liv, men jag kommer att fortsätta att kritisera Svenska Brukarföreningens ideologi när jag finner det befogat.

        Hälsningar
        Peter

      • Hej Peter
        Respektlöst mot dem som tagit sig tid att kommentera att inte antingen i förväg tala om att man avser att sortera kommentarer som kommer in – och välja vilka man publicerar utifrån ngn okänd agenda- eller (vilket i mina ögon vore det självklara) publicera alla som kommer in.

        När man sållar och censurerar på det viset under en blogg där man beskyller oss för att ”tysta oliktänkande” blir det så hycklande att det är komiskt. Jag varnar i alla fall numera personer att kommentera din blogg av ovanstående anledning. Man kan ju också, då man ser vad du har publicerat, sluta sig till att det inte var så många som höll med dig.
        Ha det gott i framtiden!
        Christina P

  2. Instämmer, ett bra inlägg. Missbruksvården har alltid haft tolkningsföreträde till den enda sanningen om VEM som är missbrukare och nu gör ”brukarföreningen” samma fel. Det finns inte EN enda sanning i denna fråga, det finns lika många som det finns miss/brukare. //Marguerite

    • Då har Du missuppfatta oss Marguerite! Vi har aldrig någonsin stått för en syn där det finns en enda sanning om vilka vi är och vad vi behöver(vi=människor som använder narkotika). Tvärtom så är en av de frågor vi driver avskaffande av programform och in med individualisering i beroendevården. Likväl som vi brukar invända mot den stereotypa synen att alla med ett beroende vill sluta. Så är det inte. Det finns olika sätt att använda narkotika. Majoriteten hamnar aldrig i ett problematiskt bruk utan har ett rekreationsbruk (något som vi i Sverige inte har några problem att ta till oss då det handlar om alkohol, men narkotika…?). En del vill inte alls upphöra med sitt bruk, medan andra förtvivlat letar vägar ur det. Hur den vägen ser ut varierar naturligtvis beroende på vem det är. DET är hur vi ser på det och det är knappast ”en enda sanning”. Det vi inte accepterar är den dogmatism som ofta gör sig gällande då dessa ämnen diskuteras; Det är inte VI som har problem med att människor väljer andra vägar än de som vi har valt!

      • Peter Roth! Din fråga om vi vill legalisera narkotika är enkel att besvara; Vi vill avkriminalisera det egna bruket vilket inte är samma sak som att legalisera narkotika. Vi tycker inte att man ska kunna bli dömd för brott beroende på att man har en substans i kroppen. Det skulle också göra det möjligt för polisen att fokusera på annat än at jaga utslagna människor med urinprovsmuggar vilket i förlängningen resulterar i böter och ytterligare lite längre väg tillbaka in i samhället. Vi ser hellre att man lägger de resurserna på åtgärder som bidrar till att människor överlever; t ex sprutbyten.

      • Hej Christina.

        Du svarade inte på min fråga… Vill ni legalisera droger?

        På seminariet ni hade förra året delade ni ju ut en tvåhundrasidig bok (Blueprint for Regulation) som propagerar för legalisering av droger. Den går till och med igenom varenda drog och har konkreta förslag hur dessa skulle kunna säljas. Ecstacy förslås till exempel att kunna säljas på dansklubbar.

        Varför delade ni ut den om ni inte vill legalisera droger? Jag förstår inte…

        Hälsningar
        Peter

      • Hej Peter!
        Det är svårt att svara på din fråga om legalisering, då jag inte vet vad du lägger in i ordet. Egentligen har vi redan legaliserad narkotika i Sverige; dvs du kan få narkotika, legalt, av sjukvården. (Det är bara ett fåtal substanser som inte går att få på recept; t ex LSD, Heroin). Den vill vi självklart behålla – och utöka ifall det visar sig att man framgångsrikt kan använda idag ej godkända narkotiska substanser för att minska lidande. så har ju sjukvården alltid fungerat- nya läkemedel tillkommer då man finner dem fylla en funktion.

        Men om du menar ngn form av fri utdelning, så är det inte en fråga som vi står bakom.

        Blueprints for regulations var nog mer tänkt som ett diskussionsunderlag. Det är inte farligt att diskutera och tänka över, även sådant som idag inte har någon plats i samhället. Att den nuvarande lagstiftningen inte är funktionell är lätt att konstatera. Vi har en dödlighet som är nästan dubbelt upp jmf med EUsnittet och vi har flera iv narkomaner per capita än Holland, som ju har en mkt liberalare hållning. Så att repression skulle leda till en bättre situation (vad man nu lägger in i ordet bättre) går att vederlägga ganska enkelt.
        Iaf om man tycker att överlevnad och minskad utslagning samt minskat stigma är viktigt – för oss absolut viktigare än drogfrihet.
        Mvh
        Christina Paulsrud

      • Ja, du Christina…

        Statistik kan man ju välja att använda på lite olika sätt. Man skulle även kunna säga att Sverige har minst drogrelaterad dödlighet av alla nordiska länder. Att Norge har den näst största dödligheten i Europa, trots att de har just allt det ni förespråkar – injiceringsrum, substitutionsdroger och förskrivning av rent heroin. Så ditt förenklade resonemang håller inte.

        Och när det gäller trycksaken ”Blueprints for Regulation” så framgick det absolut inte att den delades ut som ett ”diskussionsunderlag”! Så det låter bara som en ren efterkonstruktion…

        Hälsningar
        Peter

  3. Åsikt- och yttrandefrihet gäller även för oss

    Jag funderade länge på om jag skulle kommentera påståendena som framförs i Peter Roths blogg ”Vill Brukarföreningen tysta oliktänkande?”

    Dels därför att jag får intrycket av att han medvetet väljer att missförstå och vantolka allt som kommer från oss; och då vi invänder så är vi maktgalna diktatorer som ”tystar oliktänkande” . Möjligheten att nå fram med korrigeringar av det missförstådda upplever jag som – vänligt uttryckt – minimal.

    Men åsikt- och yttrandefrihet gäller även för oss Peter!

    Det är inte att tysta kritiska röster, att kräva att få föra sin egen talan! Och att påstå att en organisation som förespråkar harm reduction, som tycker att det är viktigare att narkomaner överlever än blir drogfria, som vill ha naloxonutdelning, konsumtionsrum och en utvidgad underhållsbehandling står oemotsagd i den svenska debatten är bara löjligt och faller på sin egen orimlighet!

    Dessutom tror jag faktiskt att du har felaktig information om vilka vi är. Vi är inte en organisation specifikt för metadon- och subutexpatienter. Vi organiserar människor som använder narkotika; legal likväl som illegal. Av våra ca 30 besökare/dag är uppskattningsvis 60-65% huvudsakligen iv amfetaminister och har aldrig varit i närheten av underhållsbehandling.

    Vi har aldrig någonsin utgett oss för att kunna tala för alla Sveriges narkomaner. Vi uttalar oss för våra medlemmar, dvs knappt 1600 stockholmare som använder narkotika. Vårt fokus är inte (det har du missuppfattat tror jag) hur man kommer ur ett beroende. Vårt fokus är hur man från samhället behandlar den grupp som trots allt fortsätter att använda. Det finns människor som inte kan, eller inte vill sluta. De borde också ha rätt till ett liv som man inte medvetet gör så outhärdligt som möjligt.

    Alla människor har självklart ett eget ansvar för de val man gör. Men det finns en tradition i Sverige att göra narkomaners liv omöjliga – så länge de inte vill sluta. Man har en uppfattning att det verkar preventivt (det här är ordagrant vad politiker av olika kulörer sagt till mig); och visar med det att man inte har begripit mycket av de drivkrafter som får människor att använda narkotika

    Inte heller har vi någon gång påstått att det enda sättet att ta sig ur ett heroinberoende är via metadon/subutex. Vi brukar redovisa den statistik som finns på området dvs; ca 5-10% klarar av att ta sig ur ett heroinberoende utan hjälp av läkemedel. Av dem som har behandling med metadon/subutex blir en tredjedel helt drogfria (avser illegala substanser), studerar, etablerar sig på arbetsmarknaden, betalar skatt, bildar familj, åker på utlandssemester; dvs skaffar sig ett vanligt liv. En tredjedel får avsevärt förbättrad livskvalité jämfört med situationen de befann sig i då behandlingen startade men har episodiska återfall. En tredjedel fortsätter att ha stora problem med fortsatta beroenden av illegala substanser. DET är vad vi brukar säga! Samt att vi anser att rädda liv borde gå före drogfrihet och att det är viktigare att människor får leva vad de själva definierar som liv med kvalité än att de till varje pris ska bli helt drogfria.

    Jag förstår att det i din begreppsvärld inte finns kvalitativa liv som samtidigt innehåller narkotikaanvändning; men jag har träffat de människorna och de bör väl, precis som alla andra grupper, ha tolkningsföreträde då det gäller det egna livet?

    DET är vad vi säger, då vi invänder mot att anhörigföreningar och politiker får definiera vilka vi är, inte att anhöriga inte har något att komma med! I vår värld är det självklart att man har rätt att föra sin egen talan. Myndiga människor ska inte företrädas av sina anhöriga.

    Jag kan inte påminna mig att vi vid något enda tillfälle har uttalat oss om vad missbruk är (det som du påstår att vi försöker få monopol på) och vår syn på vägen ur det är att den är individuell. Det ser olika ut från person till person. Här skiljer vi oss (också) från den metod du förespråkar, dvs tolvstegsrörelsen. Det är nästan komiskt att DU beskyller OSS för att vilja ha monopol på teorierna kring beroende och vägen ur det…. Vi beskriver den verklighet och den syn som är vår (medlemmarna i SBF). Inget annat.

    Om Du hade varit ärlig nog att citera hela pressmeddelandet så säger vi ” de enskilda brukarna som uttalar sig kan ju bara representera sig själva” angående att Anna-Klara Bankel då det handlar om människor som använder narkotika låter enskilda individer komma till tals, men då det gäller motståndare till den syn som vi har, vänder sig till organisationsföreträdare – företrädesvis FMN (Föräldrarföreningen mot Narkotika) och RNS (Riksförbundet för ett Narkotikafritt Samhälle). T.o.m. socialarbetaren som uttalar sig kommer från RNS.

    Man kan lätt konstatera då man har sett några av hennes inslag att hon utan att ha grundläggande kunskaper har en fientlig inställning till underhållsbehandling. Det är en behandlingsform som är mer forskad på än någon annan i det medicinska forskningsfältet och resultaten är entydiga. Den har en livräddande effekt som bara matchas av vissa cancerbehandlingar. Från att dödligheten varit förhöjd, upp till 60 ggr det normala för åldersgruppen, så återgår det då man kommer in i behandling med metadon/subutex till nästan normalt för åldersgruppen. Lägg sedan till resultaten som jag redan redovisat. Ingenting av detta nämner hon. Men knarkares liv kanske inte är så mycket värda?

    Hon låter hela behandlingen representeras av vilsen man som diskuterar illegal försäljning av Subutex – TROTS att han är i minoritet och vi som inte säljer våra läkemedel, och som dessutom fått våra liv tillbaka tack vare dem är i majoritet! Det rimmar dåligt med public service TVs uppdrag där de ska vara neutrala.

    Inte nog med det. Hon filmar (inslaget för två år sedan som hon fälldes för) med dold kamera en man som hon lockar att tala om illegal försäljning av Subutex. ABC maskerar honom och hans röst så dåligt att vi alla, vänner, medpatienter och personal, kände igen honom direkt.

    Efter inslaget försämrades behandlingsvillkoren för de skötsamma Subutexpatienterna och mannen ifråga fick av många skulden för detta. Han hotades och blev p.g.a. av det portad på diverse härbärgen p.g.a. ”hotbilden”. Han fick sitt liv mer eller mindre förstört (hans egna ord).

    Men det är Brukarföreningen som ägnar sig åt personangrepp???

    Information om anmälningarna (som f.ö. haglade in mot Bankel efter det inslaget) och utgången av dessa har bl.a. offentliggjorts av ABC själva.

    Jag inbillar mig inte att Peter Roth och vi någonsin ska vara överens i sak. Men det vore ju önskvärt att han åtminstone inte lade ord i munnen på oss.

    Christina Paulsrud, ordf. i Stockholm Brukarförening

    • Hej Christina

      Och tack för att du har tagit dig tid för att skriva en lång kommentar till min text.

      Jag håller med dig – jag tror inte heller att du eller jag kommer att hitta en samsyn. Vi har så diametralt olika människosyn.

      1. Jag vill underlätta för missbrukare att hitta ett bra liv utan alkohol eller droger, du vill underlätta för missbrukare att fortsätta med droger. Och nej, jag tror aldrig att man kan hitta ett värdigt liv med droger. Jag trodde det en gång i tiden. Numera vet jag dock att det går att hitta ett mycket bättre liv utan droger.

      2. Du vill också att staten ska subventionera detta fortsatt missbruk. Tycker du även att rökare ska ha gratis cigaretter och att alkoholister ska ha gratis sprit?

      3. Du sprider påståendet att det finns missbrukare som inte kan sluta med droger. Vilket gör att människor tappar hoppet och betraktar sig själva som hopplösa. Jag vill sprida hopp, så att missbrukare förstår och får kraft, att de med hjälp kan sluta med droger.

      Jag finner det också märkvärdigt att du skriver att jag lägger ord i munnen på dig och Brukarföreningen. Men faktum är att jag har citerat ordagrant ur ert pressmeddelande och jag har även lagt upp en länk på slutet så att alla kan läsa pressmeddelandet i sin helhet. Samtidigt så skriver du en massa saker som du påstår att jag står för. Men du har ingen fakta för detta utan det är bara hämtat ur tomma luften. Så vem är det som lägger ord i munnen på vem?

      Och jag står fast vid att jag anser att ni ägnar er åt personförföljelser. Det är helt tydligt när det gäller journalisten Anna-Klara Bankel. Jag tror inte att jag har missuppfattat hur ni fungerar. I sådana fall är vi många som har missuppfattat det.

      Och jag anser fortfarande att vem som helst, även SVT, har rätt att uttrycka och göra reportage ångående missbruk och missbruksvård. Även fast det inte passar Brukarföreningen.

      Jag hoppas att du även läser övriga kommentarer till denna bloggtext där en av era medlemmar hotar mig med ”ett skott i pannan”. Vad tänker du om det?

      Peter Roth
      Alkohol- och drogbehandlare

  4. sånna som dig förtjänar ett skott i pannan. det brukarföreningen gör är endast att upplysa folket om hur det KAN bli och stötar dom som är i ett missbruk.

  5. Jag tänker inte kommentera ditt svar Peter; annat än att du fortsätter att avsiktligt läsa in för mig främmande innehåll i mina kommentarer. Vill jag underlätta för människor att fortsätta använda droger? Jag vill underlätta för människor att kunna leva liv utan förföljelse och diskriminering; oavsett hur deras livsval ser ut. Och jag vet inte om det är en av våra medlemmar som önskar dig ett skott i pannan, det framgår inte av inlägget utan det är något som du tar för givet. Jag tycker att du ska ta diskussionen om det inlägget med hen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s