Bokrecensioner

En shtetl i Stockholm

av Kenneth Hermele

Svante Weyler Bokförlag AB, 2017

Boken är en självbiografi och beskriver den judiska pojken Kenneths uppväxt i 1950-talets Stockholm och nominerades till Augustpriset 2018.

Kenneths judiska föräldrar flydde till Sverige redan på 1930-talet och undkom på det sättet koncentrationslägren, förintelsen och de värsta förföljelserna. Men det gjorde dock inte många av deras släktingar. Kenneths mamma vill fortsätta att vara den judiska läran och de judiska traditionerna trogen medans pappan är mer pragmatisk och vill ge familjen en trygg ekonomisk framtid. Han börjar i liten skala som kringresande leksaksförsäljare, men har till slut byggt upp ett stabilt företag i leksaksbranschen. Ett företag som varken Kenneth eller hans bror vill överta – till pappans stora sorg.

Mellan dessa olika ambitioner uppstår en hel del slitningar som naturligtvis påverkar Kenneth. Kanske är det dessa slitningar som gör att Kenneth väljer att engagera sig i 68-rörelsen och blir då även kritisk till staten Israel.

Boken är en kärleksfull familjeskildring som jag hade svårt att lägga ifrån mig. Min enda kritik är att boken innehåller en mängd olika ord på jiddisch, som jag inte riktigt förstod. Det gjorde att jag kände mig lite utanför när jag läste texten. Tills jag upptäckte att det i slutet av boken finns både ordförklaringar och översättningar. Där står till exempel att ”shtetl” betyder ”by med stor judisk befolkning”.

/Peter Roth

Pappaklausulen

av Jonas Hassen Khemiri

Albert Bonniers förlag 2018

Boken handlar framför allt om en son som är en pappa och en pappa som är en farfar, och deras överenskommelse sedan sjutton år. Sonen har fått överta pappans lägenhet eftersom pappan mestadels vistas i sitt gamla hemland. I gengäld ska sonen sköta pappans papper och även stå till tjänst med övernattning när pappan kommer på besök. Trots att det börjar knaka i fogarna.

Men boken handlar även om sonens flickvän som är mamma, dottern som är en mamma, dottern som är död och mamman som är en farmor. Låter det rörigt? Men nej, det är det inte. Att läsa Khemiris texter är som att äta en god chokladmousse som bara smälter i munnen, det är som att befinna sig på en tågresa utan skarvar i rälsen. Allt bara flyter på och är en njutning. Författaren är en mästare på att beskriva alla de vardagliga situationer som vi alla har upplevt, men med ett språk som gör att det på något sätt känns annorlunda. Jag både skrattar och gråter när jag läser hans text.

När jag recenserade Khemiris förra bok ”Allt jag inte minns”, förutsåg jag att han skulle få Augustpriset. Denna bok tycker jag mer än väl även förtjänar detta pris. Men man kanske inte kan få det två gånger i rad. Så därför hoppas jag på Nobelpriset i litteratur detta år. Om det nu kommer att delas ut något sådant pris?

/Peter Roth

På livstid

av Hans Fallada

Lind & Co 2015

En tidlös och stundtals plågsam skildring av en alkoholists självförtärande och förnedrande tillvaro. Skriven i hemlighet av författaren under några veckor 1944 på fängelset Altstrelitz i Mecklenburg, då han själv bara hade några år kvar att leva efter ett liv som alkoholist och narkoman och vistelser på anstalter av olika slag.

Hans Fallada, eller Rudolf Ditzen som var hans riktiga namn, lyckas även skildra livet på anstalter på ett mycket realistiskt sätt genom sina träffande personporträtt.

Boken, som från början gavs ut postumt 1950, ger en stark mersmak att läsa författarens övriga verk som förlaget Lind & Co nu har gjort en hedrande nyutgivning av.

Noterbart är att Anonyma Alkoholister som startade i början av 1930-talet i USA inte kom till Tyskland förrän i början av 1950-talet. Tyvärr några år försent för att rädda författarens liv.

/Peter Roth